tvinga mig inte somna ensam igen
lägg bara armen din om mig
jag lovar, det vet du, du är bara vän
jag aldrig kommer kräva mer av dig

jag bryr mig inte om hjärtan
du lämnat, och krossat därtill
jag bryr mig inte om smärtan
när jag gett dig precis det du vill

jag vänder bort kinden och blundar
du stryker den långsamt och strävt
för dig är det åtrå som stundar
du ser aldrig tåren jag kvävt

jag bryr mig inte om handen
den som smekt mig, sen stänger din dörr
våra planer de rann ut i sanden
precis som de alltid gjort förr

låt mig få somna här bara
jag försvinner imorgon, jag svär
jag vill sållas till den digra skara
som trots smärtan, än håller dig kär