bara
ett ord
en smekning
ett andetag
en blick

hade räckt nu

men
just här
finns ingenting
bara minnen

jag hatar foton
för vi blir aldrig så perfekta i verkligheten
igen

jag vilar i okänd famn
vet aldrig var jag vaknar
eller när

men bara det att få vila
någonstans
förgör all otrygghet

jag vill bara dit
jag vill bara falla

utan att nästan bry mig ifall nån tar emot
bara för att se ifall jag skulle känna något
när jag landar

om detta är att leva
att vara vaken
vill jag få vila nu

din arm under mitt huvud
dina kyssar som täcke
ditt leende det enda ljuset vid midnatt

tala inte
det gör bara ont
låt mig få stanna i mitt egna
tills imorgon
jag lovar att ta allt med mig när jag går
du behöver inte minnas mig