jag älskar att jag känner i hela mitt system att du är på väg bort
ifallfall från just den speciella delen i systemet
att vissa grejer bryr jag mig inte riktigt om nu
som jag skulle dött av förut
och klandrat andra
but no
oh no
you belong to the past
you're just a friend at last
inte ens blicken som flackar och tindrar sådär oemotståndligt har någon effekt längre
jag ser bara kamp
din kamp som pågår
och vad jag skulle vilja få komma in och sitta längst fram på parkett därinne
se alla tabkat och förhoppningar spelas ut mot varandra
vägas noga
göra entre
göra sorti
ändra scenografi
ändra förutsättningar
avsluta scenen
ta en paus
börja andra akten
så mycket pågår därinne som jag aldrig kommer få se
men jag hoppas verkligen att han inte har rätt
(inte du, den andra han)
att du är ärlig
och gör det för att du behöver det
för om du har ljugit så kommer du inte bara göra mig väldigt ledsen
utan hela min intuition och människokännedom kommer vara så skakad i sina grundvallar
att någon form av framtida, realistisk, öppenhjärtig relation med någon
kommer vara extremt svår att uppnå
so please don't lie
no need to

men fan låt mig bara komma till den punkten då jag ser återvändan som en omöjlighet
och inte en oas som kan ligga längre fram
att allt kan vända
han kan helt plötsligt vilja ha mig vid sin sida
allt är ändrat
grundvallarna skakade

låt mig föras bortvänd från de tankarna
jag vill inte se dem mer
någon bättre, mycket bättre, förtjänar dem istället

i know we weren't meant to be
my intuition told me so
i need my thoughts not to break free
and learn not to let go