jag älskar att jag känner i hela mitt system att du är på väg bort
ifallfall från just den speciella delen i systemet
att vissa grejer bryr jag mig inte riktigt om nu
som jag skulle dött av förut
och klandrat andra
but no
oh no
you belong to the past
you're just a friend at last
inte ens blicken som flackar och tindrar sådär oemotståndligt har någon effekt längre
jag ser bara kamp
din kamp som pågår
och vad jag skulle vilja få komma in och sitta längst fram på parkett därinne
se alla tabkat och förhoppningar spelas ut mot varandra
vägas noga
göra entre
göra sorti
ändra scenografi
ändra förutsättningar
avsluta scenen
ta en paus
börja andra akten
så mycket pågår därinne som jag aldrig kommer få se
men jag hoppas verkligen att han inte har rätt
(inte du, den andra han)
att du är ärlig
och gör det för att du behöver det
för om du har ljugit så kommer du inte bara göra mig väldigt ledsen
utan hela min intuition och människokännedom kommer vara så skakad i sina grundvallar
att någon form av framtida, realistisk, öppenhjärtig relation med någon
kommer vara extremt svår att uppnå
so please don't lie
no need to

men fan låt mig bara komma till den punkten då jag ser återvändan som en omöjlighet
och inte en oas som kan ligga längre fram
att allt kan vända
han kan helt plötsligt vilja ha mig vid sin sida
allt är ändrat
grundvallarna skakade

låt mig föras bortvänd från de tankarna
jag vill inte se dem mer
någon bättre, mycket bättre, förtjänar dem istället

i know we weren't meant to be
my intuition told me so
i need my thoughts not to break free
and learn not to let go

variation av "sing to me" (j. berg, / l. miskovsky)

there are walls that can't be broken
there's things that weren't meant to be
there's hearts that weren't meant to open
emotions never to set free

although you held me through the darkness
although i rested in your lap
although your heart had such potential
you could never cross the gap

come to me
why don't you come to me?
why don't you come like i did so many times before?
i had longed my whole life to adore...

you say you change with every season
you say you grow like no one else
you say you search for what is truthful
i wonder if you've found yourself

i could mark the biggest stages
i could answer every call
i could treasure you forever
you would'nt care for me at all

come to me
why don't you come to me?
why don't you come like i did so many times before?
i had longed my whole life to adore...

you seem certain, but i doubt that you know what you want..
oh and you talk pretty, but just pretty won't help you find that home, you long to call you own...

come to me
why don't you come to me?
why don't you come like i did so many times before?

just open up
why can't you show what you think you fear
just open up
why can't you show what you think you fear, try to start right here...

there's a hole in my heart, but i see darkness ahead
i've got whole lot of loving to do before i'm dead
there's a whole in my soul, in the shape of your bed
you've got a whole lot of nothing in that pretty little head...

my memories of pleasure
are no longer his caress
my attempts to recall them
are no longer with success

my favourite accent
is no longer his voice
his favourite record
is now only noice

my vision of beauty
is no longer his face
my eyes don't go straying
to the steps in his trace

my hopes of oasis
are no longer his soul
his hand in my hand
is no longer my goal

they we're on my nightstand
but are now on a shelf
my emotions for someone
who loved but himself

september

ditt leende din blick
dina steg
sviktade aldrig
jag trodde det betydde
du var starkare än jag

nu vet jag
min svajande kropp
(som jag tror du älskade att se)
de rangliga ben jag stödde mig på
som bar mig hit
längre fram än du nånsin skådat
(vilket är nånstans rakt in i dig)

där har inte ens du varit
där var jag
och vände
med kraftlösa lemmar
hemåt igen

och du stod kvar
rakryggad, stel
och såg mig, gänglig
färdas bortåt
i tron att du upplevt
förstått
vuxit
vunnit

somna med dina penseldrag betraktandes dig
allena är vi sällan vinnare
men det kommer du förstå först om mycket lång tid

jag har fäst blicken någon annanstans nu

lite förbjudet, jag vet
(för detta ska bara vara jag, egentligen):

men ingen
har skrivit
eller kommer skriva
det bättre än anna
(i huvudet just nu)


after years of having you as a weight on my heart
we've had our last round
your words are weightless
they once weighed gold
and had me spellbound

you belong to the past
i'm not crying over you
you're just a friend at last

my life is changing but you will play no part
you want me your way
become the slow-moving girl who hangs around
loved ones to become

after years of having you as a weight on my heart
the stone turned to air at last
you belong to the past
i'm not crying over you
you're just a friend at last

jag vet att jag kan
jag är redo
du kan lämna mitt hjärta nu

snälla
ta allt med dig
alla diskussioner
alla svaga leenden
alla bilder
alla avklädande blickar
alla obesvarade kyssar

ge dem till någon annan

jag hade så fel
(eller också är jag bara så ensam nu)
för jag trodde att jag kunde klara det
klara allt
men jag började känna för mycket
för någon som bara kan känna sig själv

innan jag försvinner
så måste du försvinna

snälla
vänd dig inte om
möt inte min osäkra blick
låt mig bara få se ryggtavlan röra sig bort
med jämna steg
det blir lättare om jag bara tänker att du gav dig av
av egen fri vilja
och inte påtvingat
för att jag var så svag
att jag inte kunde öppna den nya dörren
för att den gamla inte slagits igen

jag vill verkligen stänga den dörren nu

bara
ett ord
en smekning
ett andetag
en blick

hade räckt nu

men
just här
finns ingenting
bara minnen

jag hatar foton
för vi blir aldrig så perfekta i verkligheten
igen

jag vilar i okänd famn
vet aldrig var jag vaknar
eller när

men bara det att få vila
någonstans
förgör all otrygghet

jag vill bara dit
jag vill bara falla

utan att nästan bry mig ifall nån tar emot
bara för att se ifall jag skulle känna något
när jag landar

om detta är att leva
att vara vaken
vill jag få vila nu

din arm under mitt huvud
dina kyssar som täcke
ditt leende det enda ljuset vid midnatt

tala inte
det gör bara ont
låt mig få stanna i mitt egna
tills imorgon
jag lovar att ta allt med mig när jag går
du behöver inte minnas mig

någon annan

någon annan var troligtvis hos dig
någon annans panna du smekt
någon annans charader du lekt
någon annan ditt famntag känt om sig

jag vet, vi är kravlösa själar
som ibland finner ro hos varann
vi jagar ej kärleken sann
vi vägrar bli kättjade trälar

men jag kan inte ljuga mera
vår dogmatiska par-utopi
vårt stagnerande icke-vi
det kommer nog aldrig fungera

någon annan vid dig vaknade idag
nån som såg dig, och som ej kunde stanna
någon annan får nu kyssna din panna
någon annan, som icke är jag

tvinga mig inte somna ensam igen
lägg bara armen din om mig
jag lovar, det vet du, du är bara vän
jag aldrig kommer kräva mer av dig

jag bryr mig inte om hjärtan
du lämnat, och krossat därtill
jag bryr mig inte om smärtan
när jag gett dig precis det du vill

jag vänder bort kinden och blundar
du stryker den långsamt och strävt
för dig är det åtrå som stundar
du ser aldrig tåren jag kvävt

jag bryr mig inte om handen
den som smekt mig, sen stänger din dörr
våra planer de rann ut i sanden
precis som de alltid gjort förr

låt mig få somna här bara
jag försvinner imorgon, jag svär
jag vill sållas till den digra skara
som trots smärtan, än håller dig kär

lyktstolpen
som du brukade luta dig emot när du väntade på mig
står inte där längre
inte du heller

Retrouvé

Hej alla.

Jag är tillbaka nu.

Har känt att haiku-formen är lite begränsande, inte minst sen jag börjat skriva på tre olika språk.

Så därför är ni välkomna till Loving Lusting Living Longing.

Väldigt pretantiöst, I know, I know.

Men just nu är det ungefär det som lovet cirkulerar omkring.

Allt väsentligt, alla annat, allt världsligt, hittar ni på www.rebeckapershagen.blogspot.com.

Här kommer allt annat. Typ.

Nog med töntiga presentationer som ändå inte ger / förklarar någonting.

Bienvenue.