jag saknar

att inte ha någon som spelar den rollen i huvudet längre

för inga ersättare duger och då blir det ändå inte samma sak

jag har valt själv att låte de filmerna ligga i arkivet ett tag, inte låte de ha matinévisningar flertalet gånger om dagen som de haft förut

jag saknar att jag inte saknar honom längre

jag saknar att han inte inspirerar mig till att skriva längre

jag saknar tiden innan jag insåg att han inte är värdig all min energi

jag saknar tiden innan jag insåg allvaret

jag saknar tiden innan jag tog förnuftet tillfånga

för visst står jag här på smärtans valplats och ser att solen lyser, men jag sår själv, och det är självvalt

rätt skumt vad man kan utsätta sig för i ännu komstigare syften

och när jag sluter ögonen så är han inte där längre, äntligen, men gud vad jag saknar att somna ensam i slutet av filmen i huvudet

och han är inte värd det

och han skulle aldrig ha känt samma sak

och det skulle aldrig ha fungerat

(allt det där uppenbara)

men nu när det är över

till och med i huvudet

mår jag inte bättre ändå


och tyvärr så undrar jag om jag nånsin kommer kunna känna allt det där stora, naiva, oförstörbara, galna, passionerade, barnsliga, pretantiösa, vackra igen

gott nytt år