du är giftet
när du verkar
stannar jag
upp
strömmar genom mig
genom din blick
genom alla de döda tingen
färger
alla löften bryts
du är källan
ifrån vilken
jag aldrig kunde dricka mig otörstig
mina läppar minns smaken
av dig
och allt runtomkring
som var du
jag sjunker till botten
av dig
igen
du är förändringen
som aldrig skedde
som aldrig nådde
någonstans
i närheten av mig
genom fönstret kan jag se
dig
och nästan allt
som var du
mellan mig och glaset
finns det dolda
hur du rör dig
försvinner bort
imman
jag andas så tungt
igen
du hann aldrig se åt mitt håll
något ihåligt
som ekade
tomt
är allt som du aldrig hann älska
fönstret är borta
ur minnet
jag orkar inte följa dina steg
med blicken
längre
Wednesday, December 20, 2006
Subscribe to:
Post Comments (Atom)
No comments:
Post a Comment