jag saknar

att inte ha någon som spelar den rollen i huvudet längre

för inga ersättare duger och då blir det ändå inte samma sak

jag har valt själv att låte de filmerna ligga i arkivet ett tag, inte låte de ha matinévisningar flertalet gånger om dagen som de haft förut

jag saknar att jag inte saknar honom längre

jag saknar att han inte inspirerar mig till att skriva längre

jag saknar tiden innan jag insåg att han inte är värdig all min energi

jag saknar tiden innan jag insåg allvaret

jag saknar tiden innan jag tog förnuftet tillfånga

för visst står jag här på smärtans valplats och ser att solen lyser, men jag sår själv, och det är självvalt

rätt skumt vad man kan utsätta sig för i ännu komstigare syften

och när jag sluter ögonen så är han inte där längre, äntligen, men gud vad jag saknar att somna ensam i slutet av filmen i huvudet

och han är inte värd det

och han skulle aldrig ha känt samma sak

och det skulle aldrig ha fungerat

(allt det där uppenbara)

men nu när det är över

till och med i huvudet

mår jag inte bättre ändå


och tyvärr så undrar jag om jag nånsin kommer kunna känna allt det där stora, naiva, oförstörbara, galna, passionerade, barnsliga, pretantiösa, vackra igen

gott nytt år

finally

leave the body
leave the mind

i'm letting you go now

for good

(and i'm not looking back and holding my hand out this time)

you had it
but it's ok
i'm not naive

you need something far bigger than me
you need yourself
and everything you have yet to discover about all that is you

i'm not gonna help you anymore
i'm sorry
but i have to tend to me now

you have to leave my heart now
(and you have)

du är giftet
när du verkar
stannar jag
upp
strömmar genom mig
genom din blick
genom alla de döda tingen
färger
alla löften bryts

du är källan
ifrån vilken
jag aldrig kunde dricka mig otörstig
mina läppar minns smaken
av dig
och allt runtomkring
som var du
jag sjunker till botten
av dig
igen

du är förändringen
som aldrig skedde
som aldrig nådde
någonstans
i närheten av mig

genom fönstret kan jag se
dig
och nästan allt
som var du
mellan mig och glaset
finns det dolda
hur du rör dig
försvinner bort
imman
jag andas så tungt
igen

du hann aldrig se åt mitt håll

något ihåligt
som ekade
tomt
är allt som du aldrig hann älska

fönstret är borta
ur minnet
jag orkar inte följa dina steg
med blicken
längre

reviderad

det här är mitt avsked till dig
(trots att det var åh så länge sen)

någon annan låg troligtvis hos dig
du smekt hennes panna så lätt
du har tagit allt som hon gett
och hon har ditt famntag känt om sig

jag vet, vi är kravlösa själar
som ibland finner ro hos varann
vi söker ej kärleken sann
vi vägrar bli kättjade trälar

men jag har börjat fundera
älskarinnan i din utopi
hon som hoppas att det kommer bli ni
det kommer nog aldrig fungera

jag vaknade bredvid dig idag
jag såg dig, och jag kan inte stanna
någon annan får nu kyssa din panna
någon annan, som icke är jag