varje gång

varje gång du vänt bort blicken
då du borde ha mött min

varje gång du stängde dörren
då du borde ha släppt in

varje gång du visat något
som jag aldrig sett förut

varje gång du synat flaskan
och nån annan kommit ut

varje gång du log och skrattade
när allting var så fel

varje gång jag grämt mig över
att jag aldrig gör dig hel

varje gång jag tittat på dig
och bara vetat "det är han"

varje gång jag velat känna
att du var min äkta man

varje gång jag gett en till chans
"för det blir nog bättre sen"

varje gång jag gick tillbaka
som jag aldrig gör igen

i'm back
and i'm broken
som vanligt

when i turn around

you won't be there
you never will again

sad
slightly
but mostly out of hope
and all the beliefs that are requried to start over again

when i turn around i want to able to crash
and burn
and i want you to want me to do it
so that your caress can soothe me
like i need it to

grief
no
or maybe just a bit
why can't it just be my turn now
i need confirmation
that it can be different
because all i see now is the same

patterns
in the back of my head
never stops

is it just natures way of teeling when it goes too far
too quick
or
too slow

i don't want to turn around
and see noone
anymore

but this isn't what i expected at all

rollen är tom
som aldrig förr
verkligen ingen där

inte ens idag kunde jag framkalla någon huvudroll som kunde fylla i vakansen
ens bara för en stund
det föreblev
eller
någorlunda iallafall

men om jag tyckte att jag hade satt mig själv i en komplicerad sits förra gången
så är det ingenting mot nu
tänka sig att det är du av alla människor jag ser
när jag sluter ögonen
definitivt den mest komplicerade cirkeln att sluta
någonsin
om man inte jämför med hur det var förra gången
den som var för så länge sedan
alldeles i början av allt
nästan i början av livet

allt jag skulle vilja är att du kysser mig
strange as it seems

nejnejnej

allt är verkligen borta nu

ärligt

allt som är nu är bara ett krampaktigt fasthållande av minnen som en gång i tiden som betydde något
kanske allt
som påverkade
som berörde
men som ärligt talat nu bara inte känns nånting

och det mest tragiska är att jag nästan är mer ledsen nu
när nån inte ens spelar rollen för mig längre
än vad jag var när han spelade rollen, men aldrig i min film

och ribban är som sagt nu högre lagd än nånsin
satt och tänkte på det idag faktiskt

oddsen för att jag kommer att jag snart kommer vara på väg till någon

som väntar hemma i sin grymt snygga lägenhet med massor av böcker och konst, magnetic fields i stereon på lagom volym, i färd med att laga middag åt oss
inga halvfabrikat givetvis
och som jag sen ska svänga förbi en vernissage på andréhn-schiptjenko, ett glas vin på inferno och senare en konsert på debaser medis med
allt hand i hand givetvis
och som jag kommer få vakna bredvid nästa morgon
vi båda leendes givetvis
och som jag är så attraherad av att jag knappt kan titta på honom utan att rodna
(ännu mer än förra gången)
och dito givetvis

är väldigt väldigt små

men nångång så
så ska väl allt bli som jag vill
eller också helt tvärtom

det kanske rentutav är det jag behöver